Testosteron ökar inte risken för prostatacancer

En stor internationell sammanställning där data från Medicinska Biobanken i Umeå ingår kullkastar ”sanningen” att höga halter i blodet av testosteron och andra androgener (manliga könshormoner) ökar risken för prostatacancer.

I artikeln, webbpublicerad i tidskriften Journal of the National Cancer Institute, ingår 18 studier där män lämnat blodprov vid hälsoundersökning och senare fått diagnosen prostatacancer, deras prover jämförs med prover från friska män. Sammanlagt ingår 3 886 fall och 6 438 kontroller i studien och forskarna fann inget samband mellan blodnivån av olika könshormoner och risken för prostatacancer.

Att prostatacancer orsakas av höga blodhalter av androgener, bland vilka testosteron är det vanligaste, har länge ansetts som en självklarhet.
Antagandet har grundats på data från olika tumörmodeller och det faktum att hormonbehandling av män med metastaserad prostatacancer medför att tumören krymper och patienterna slipper symtom. Flera epidemiologiska studier, däribland en nyligen publicerad från Umeå universitet, har redan tidigare visat att det inte råder någon ökad risk för prostatacancer bland män med höga testosteronivåer.
Den nu publicerade studien bekräftar att det saknas ett samband mellan hormonnivåer i blodet och prostatacancer. Därmed måste forskningen nu inriktas på nya frågor, t.ex. om nivån av androgener i själva prostatakörteln är betydelsefull. Nyligen visade en stor amerikansk läkemedelsstudie att finasterid, ett läkemedel som sänker halten aktivt testosteron i prostata också sänker risken för prostatacancer. Finns det andra hormoner som är viktiga för prostatacancer ska uppstå och utvecklas?
Data från studier i bl.a. Umeå har tidigare visat att höga halter av insulin-like growth factor-1 (IGF-1) ökar risken för prostatacancer.

— Det är roligt att våra alldeles nyligen publicerade data från Medicinska Biobanken nu kunnat bekräftas av en mångdubbelt större studie, kommenterar urologen och prostatacancerforskaren Pär Stattin vid Umeå universitet.

Källa: Umeå universitet

Till början av sidan